Kära son
Idag för tolv år sedan föddes en liten pojke som vägde 2115 gram. Han var den minsta lilla varelse jag någonsin sett...... och den allra finaste pojken i hela världen :-) Han föddes i vecka 36, eftersom jag hade fått havandeskapsförgiftning och inte mådde så bra. Han hade inte vuxit som han skulle de senaste veckorna, och jag blev igångsatt för att undvika att någon av oss skulle bli sämre.
Han var alldeles perfekt, och han behövde inte ligga i kuvös, men han fick en liten mössa och blev inlagd på avdelningen för förtidigt födda barn. Jag hade redan legat på sjukhuset en vecka för observation innan förlossningen, men vi fick stanna ytterligare en vecka eftersom han gick ner i vikt till 2000 gram. Det fanns en jättesnäll äldre sjuksköterska som berättade för mig att hennes son också varit väldigt liten när han föddes, och att han nu var stor och ståtlig. Hon visste hur man skulle hantera en ung, gråtmild och orolig förstföderska :-)
Idag är sonen fortfarande den finaste pojken i hela världen :-) Han har ett stort hjärta och är en omtänksam och klok kille som är omtyckt och älskad av alla. Vi har lyckats bra med honom ;-) och det känns helt overkligt att vi har en son som är tolv år!! Nästa höst börjar han i högstadiet :-| Shit..... nåväl, vi ska inte gå händelserna i förväg!! Jag ville bara säga:
Åh vad mysigt att höra er historia. Det ska bli så spännande att vara med om själv. Jag har svårt att tänka mig att min ens är född, än mindre när den blir tolv år... Ha det gott!
min lilla fyllde 3 år igår och jag förstår precis vad du skriver om!
Ja vi har alla vår berättelser. Kul att få höra din. Det är verkligen överraskande att de hela tiden blir äldre....
