S@tu

Idag åt jag sushi till lunch..... och när jag och några kollegor sedan började prata om när vi blev av med våra sushioskulder.... och våra misstankar om att de finns någon form av beroendeframkallande knark i sushi.... kom vi, inte helt oväntat, in på ämnet Japan. Ett land som verkar vara väldigt strukturerat och välorganiserat.... alltså ett land där jag förmodligen skulle trivas mycket bra :-) Vi kom även fram till att jag förmodligen bodde i Japan i ett tidigare liv och då levde som samurajen Satu-san..... vilket på något konstigt sätt inledde diskussionen om tafsproblemen i den japanska tunnelbanan. 

Tafsproblemet var en nyhet för mig, och jag undrade varför det var ett problem just i Japan..... varpå jag fick veta att det är packadesomsillar-syndromet som tydligen gör att de inte kan hålla händerna i styr, och det är ju egentligen ett gyllene tillfälle för den lite småsugne japanen. För det måste ju vara svårt att veta exakt vem det var som tog sig friheten att klämma lite på en, om man står så trångt att man kan lyfta upp fötterna utan att de händer något. Alltså går förövaren (eller glädjespridaren, om man vill tolka det så) fri!! 

Men tänk dig nu att du står upptryckt mot en vägg med kläderna fulla av flottiga handavtryck, och helt plötsligt inser att du har nått din ändhållplats, hur gör man för att komma ut?? Sorterar man in resenärerna i den ordningen de ska gå av??

Helt seriöst.... vad håller de på med???
Drar de ut folk som sitter fast, eller försöker de knö in dem??
Jag tror att jag stannar i Sverige :-|