7 års olycka!

Igår skulle jag rädda min fantastiskt underbara dotter från att få en hårtork ihuvudet. På något sätt lyckades jag daska till hårtorken så att den flög rätt in i spegeldörren i badrumsskåpet! Så nu har jag sju år av olycka att ta itu med. Detta leder till frågan...Varför lyser solen från en klarblå himmel idag? Är det någon form av konspiration till att invagga mig i en falsk känsla av glädje, så att när oturen väl slår till så skall det komma som en riktigt otrevlig överraskning...eller? Det kanske är våren som har kommit för att stanna i några dagar för att sedan återgå till den andra av våra 2 befintliga årstider...regnperioden. Nåväl, jag räddade min dotter från en förmodligen enorm bula, jag får glädjas åt det.

När jag ändå har flyt på mitt klagande så fortsätter jag en stund till. Jag har många gånger funderat över när exakt det var som jag förvandlades till städerska? Under min tonårstid såg mitt rum alltid ut som ett bombnedslag, å då menar jag atombombnedslag. Ibland fick min stackars mamma ett psykbryt och städade upp all skit, men till vilken nytta? Efter någon dag såg det ju likadant ut igen. Idag förstår jag varför hon gjorde det, hon var nog helt enkelt rädd att sociala myndigheter skulle komma och hämta mig, eftersom mitt rum var en sanitär olägenhet!!! Alternativt var hon rädd att hon skulle få anlita Anticimex som skulle skaka på huvudet och säga att det inte var någon idé att sanera...en oidentifierbar livsform har tagit över rummet.

Som förälder har man ju alltid sina barns bästa i åtanke i allt man gör. Så när folk säger att man inte skall plocka undan efter sina barn kan jag inte riktigt förstå varför, jag har ju uppenbarligen blivit lika städgalen som mina föräldrar var/är trots att de plockat undan efter mig. I hopp om att mina barn någon gång i framtiden kommer att plocka upp sina saker efter sig så får jag föregå med gott exempel och försöka hålla huset städat...eftersom ingen annan bryr sig om att göra det!!! Idag fick jag mig dock ett anfall av ilska över att det alltid bara är jag som bryr mig. Tomma mjölkpaket är inte prydnader, skitiga kläder skall inte ligga utspridda över golvet, använt porslin skall in i diskmaskinen eller eventuellt diskas för hand och inte ställas på diskbänken!!! Är det verkligen så svårt att ändra sitt beteende? Min son sa en dag, när vi av någon anledning diskuterade vad som skulle hända om jag dog, att "Då skulle det aldrig bli städat här igen"... Jahopp!

Många skulle säga att jag får skylla mig själv eftersom jag plockar undan efter alla, men om jag inte gjorde det skulle socialen komma och ta våra barn eftersom huset skulle klassas som en sanitär olägenhet! Alternativt skulle Anticimex komma och konstatera att det inte var någon idé att sanera eftersom en oidentifierbar livsform har tagit över huset....jämna huset med marken!!!

Hmmmm, hushållsnära tjänster finns det ju något som heter...undra hur mycket det skulle kosta att anlita en städerska???

Kommentarer
Postat av: Britt-Marie

Nu har jag fått en till favoritblogg!!!! Tack för att du delar med dej av dina tankar o funderingar och sättet du gör det på!! Säkert är vi många mammor som känner igen oss.... Inte minst Anitcimex hotet... Jag lovar dig - det blir bättre...även om det ta´r några år...:)
Hälsar Lincoln o Lexus "mormor"

2008-01-27 @ 16:21:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0