S@tu

Vår lilla dotter som snart fyller fyra är hysteriskt kul att lyssna på ibland. Det finns ju ingen på denna jord som är sååå dramatisk som hon är! Hon är övertygad om att hela världen kretsar kring henne, och om du inte fattar det så ser hon till att du gör det :-) Mitt i all denna dramatik försöker man ju dock se till att hon blir uppfostrad (även om man ibland undrar vem som uppfostrar vem). Här kommer en liten historia om hur man som förälder inte alltid vet vad man skall säga till en mycket talför liten flicka!

När sonen snällt försökte sysselsätta sin lillasyster i hennes rum, blev det som vanligt konflikter. Den väna lilla varelsen styrde över sin bror som en fullfjädrad diktator. Han tröttnade på att hon inte ville dela med sig av något och över att hon bara bossade över honom, så han gick därifrån och lillskruttan fick sig ett utbrott av ilska och vanmakt. Efter lite uppfostran från vår sida lovade hon att bättra sig och sonen gav henne en ny chans.......dock med samma resultat. Nu var det dock läggdags för lillskruttan, och pedagogiska pappa skulle läsa en saga om Tippen. I sagan delar Tippen med sig frikostigt till sina vänner utan att tycka att det var tråkigt.....och alla vännerna ville leka med honom. När min man hade läst färdigt sagan sa han mycket nöjd över sin insats till lillskruttan att "Se, vad mycket bättre det blir när man delar med sig till sina kompisar" då svarar hon himlandes med ögonen...."Men pappa, det är ju bara en saga!"

Vad säger man?