S@tu

Äntligen anser jag mig vara tillräckligt frisk för att köra igång med min träning igen :-) Det är nog det värsta med att bli sjuk..... att man inte kan fortsätta träna i vanlig ordning! Jag vill ju kasta mig in där jag var tvungen att lägga av.... alltså 45-60 minuter motions-cykling varje dag. Men för att minimera risken för både träningsvärk och långdragna inflammationer inser jag att det får bli en mjukstart....... sååååååå jävla tråkigt..... men bättre än inget :-|  

Det som faktiskt har varit väldigt positivt under min snor-period är att jag inte har ätit (nästan) något onyttigt, och att jag har överlevt med proteinshakes. För av någon konstig anledning så försvann även aptiten med just detta virus :-) Så jag har fortfarande gått ner i vikt utan att träna...... men nu börjar aptiten komma tillbaka och då får jag i mig tillräckligt med kalorier för att kunna träna.

Jag vägrar fortfarande ställa mig på vågen, vilket jag tror ger mig motivation att fortsätta. Jag känner ju att det ger resultat, och det är den enda moroten jag behöver! Inte ens dagar som varit känslomässigt jobbiga har fått mig att trilla ner i gotteträsket :-) Så jag har nog kommit en bit på vägen i min jakt på personlig utveckling!