S@tu

Vaknade imorse och konstaterade att jag under natten blivit av med någonting väsentligt..... min röst! Frös gjorde jag också, så till den grad att värmefläkten fick vandra runt i huset tillsammans med mig. Lite förhöjd temp och ont i halsen till trots masade jag mig iväg till jobbet..... i bilen som jag egentligen inte skulle ha idag! Anledningen till bilvalet var så enkel som att nycklarna till den andra och egentliga bilen var som uppslukade av jorden!

En uppenbarlig brist på fönsterskapor mötte mig när jag öppnade bildörren.... och det genererade ett frenetiskt letande i garaget efter någon form av räddning. Några morr senare fann jag vad jag sökte och kunde skrapa fram bilen ur permafrosten.... varvid jag kunde påbörja den långa färden mot civilisation!

När jag gled fram på vägen, i en stadsdel där man helst inte stannar ens för rödljus, började bilen plötsligt ljuda på ett underligt vis och bete sig riktigt konstigt! Plötsligt kände jag en frän stank av bränt gummi.... aber nein..... mitt fortskaffningsmedel hade fått punktering! Efter ett allt annat än behärskat samtal, kämpandes mot tårar av vanmakt och med en knappt hörbar röst, lovade min hjälte att komma till undsättning!

Under min, trots allt bekväma och varma, vistelse i Ghettoborg stannade en omtänksam busschaufför och frågade om jag inte ville ha hjälp med min punktering! Denna något bisarra fråga skulle jag gärna ha svarat nej på, men förklarade med min ganska ansträngda stämma att hjälten.... eller hjälpen var på väg :-) Han kände sig därvid nöjd med svaret och tackade för sig!

Plötsligt uppenbarade sig min hjälte, och min ofrivilliga vistelse i Ghettoborg nådde sitt slut! Nu kunde jag fortsätta min något försenade färd mot civilisation! Slutet gott allting gott!