Utvecklingssamtal
Att få höra att han har självförtroende, är duktig och ambitiös, jobbar bra både självständigt och i grupp och har pedagogiska ledaregenskaper vid tolv års ålder, känns som en bekräftelse på att vi har gjort ett bra jobb! Trots att jag var 18 och maken 21 när vi blev föräldrar....
Olyckskorparna som kraxade när ryktet spreds om att jag var gravid, och bara sjutton år, var många..... och ja, jag kan förstå varför..... men idag kan jag bara säga att vi har skrivit alla på näsan.... och det känns riktigt bra :-)
Syskonkärlek
Det har ju varit November-lov i veckan, och sonen har varit ute hos mina svärföräldrar hela veckan. Detta har nu resulterat i en problematik som inte tillhör vanligheterna i vårt hem....
Lillan: Mamma....
Jag: Mmmm.....
Lillan: (Brister ut i gråt)
Jag: Nämen lilla gumman.... vad är det?
Lillan: Jag saaaaaknar min stooooorebrooooor...... (bööööööööööl)
Stackars liten......
Förhoppningsvis kan de hålla sams mer än två sekunder när han kommer hem :-)
Suck!
Sonen: Jag lägger en lapp på din dator som det är jätteviktigt att du fyller i.... den måste lämnas in absolut senast imorgon!!!
Jag: Vad är det för lapp då?
Sonen: Du måste välja en tid för utvecklingssamtal
Jag: Jaha..... ???? Du menar att jag har en dryg timme på mig att besämma vilka tider som kan funka.... och att sedan skaffa en barnvakt till din lillasyster med dessa preliminära tider som underlag?
Jag igen: ......när fick du lappen?
Sonen: ....... i tisdags......
Jag: Men wtf.... alltså det finns något som heter framförhållning.... jag är övertygad om att jag nämnt ordet vid ett flertal tillfällen..... under tolv års tid!!!!
Det värsta är att på lappen står det klart och tydligt att den skulle varit inlämnad senast idag! Så i verkligheten har vi inte ens lämnat in lappen i tid även om jag nu lyckas bestämma både en tid och fixa barnvakt :-/
Jag misstänker...
..... att all elektronik i sonens rum står för minst hälften av Sveriges energiförbrukning :-|
Pinsamt!
Häromdagen när jag skulle köra sonen till innebandyträningen, hälsade jag på grannens son och dennes syster...... När vi sedan ska åka iväg säger sonen "Fan vad du är pinsam" ....... varvid jag givetvis undrar om det är min blotta existens på jorden som orsakar denna pinsamhet, eller om jag omedvetet gjort något konstigt :-| Han förklarar då att det var sättet jag hälsade på grannens barn som var pinsamt....... jag pratade med dem som om de var bebisar!!!! Jag hävdar bestämt att detta icke var fallet........ men jag kunde lika gärna pratat med en vägg och förmodligen fått mer medhåll!
När vi sedan kör iväg sänker han musiken i bilen....... och jag höjer...... och han sänker igen....... tittar ilsket på mig och säger "När du har släppt av mig och kör iväg kan du höja hur mycket du vill, men just nu är du faktiskt pinsam!"
De som känner mig har nog listat ut vad som kommer härnäst....... för nu växer hornen ut!!!!! Jag ska nog visa honom pinsam tänker jag...... och när han öppnar bildörren drar jag på stereon på högsta volym....... och får en blick som skulle kunna döda vem som helst!! Stackars barn..... som blivit begåvad med den mest pinsamma mamman i hela världen...... som dessutom har en liten djävul på axeln som ibland kör upp sin tre-udd i änden på ängeln som sitter på andra axeln!
Kära son
Idag för tolv år sedan föddes en liten pojke som vägde 2115 gram. Han var den minsta lilla varelse jag någonsin sett...... och den allra finaste pojken i hela världen :-) Han föddes i vecka 36, eftersom jag hade fått havandeskapsförgiftning och inte mådde så bra. Han hade inte vuxit som han skulle de senaste veckorna, och jag blev igångsatt för att undvika att någon av oss skulle bli sämre.
Han var alldeles perfekt, och han behövde inte ligga i kuvös, men han fick en liten mössa och blev inlagd på avdelningen för förtidigt födda barn. Jag hade redan legat på sjukhuset en vecka för observation innan förlossningen, men vi fick stanna ytterligare en vecka eftersom han gick ner i vikt till 2000 gram. Det fanns en jättesnäll äldre sjuksköterska som berättade för mig att hennes son också varit väldigt liten när han föddes, och att han nu var stor och ståtlig. Hon visste hur man skulle hantera en ung, gråtmild och orolig förstföderska :-)
Idag är sonen fortfarande den finaste pojken i hela världen :-) Han har ett stort hjärta och är en omtänksam och klok kille som är omtyckt och älskad av alla. Vi har lyckats bra med honom ;-) och det känns helt overkligt att vi har en son som är tolv år!! Nästa höst börjar han i högstadiet :-| Shit..... nåväl, vi ska inte gå händelserna i förväg!! Jag ville bara säga:
Att åka till månen!
Jag: Det kan inte vanliga människor göra.
Lillan: Varför inte?
Jag: Näe för det är bara mäniskor som jobbar på Nasa som kan åka dit.
Lillan: Jobbar pappa där?
Jag: Asg*..... näe gumman det gör han sannerligen inte.
Lillan: Jobbar du där då???
Jag: Eh.... näe!
Lillan: Men vem jobbar där då???
Jag: Jooo..... Christer Fuglesang jobbar nog där...... tror jag!
Lillan: Aha...... pratar han finska?
Jag: Näääää....... det kan jag inte tänka mig...... men han pratar Svenska.
Lillan: Gööööööör han???? Men då kan ju jag prata med honom :-)
Jag: Aaaaaaa....... hälsa från mig!
Tillplattade
Vid frukostbordet:
Sonen: Tänk om det händer något när vi ska åka med båten??
Maken: Äsch, det behöver du inte fundera över....... tänk vad länge den båten har gått där och hur få incidenter det har varit :-)
Sonen: Mmmmm...... som Rainbow då!!!!
Jag: Snacka om att täppa till käften på nån ;-)
Reinkarnation
Lillan: Papppa..... fanns jag dååå?
Maken: Näe!
Lillan: Låg jag i mammas mage?
Maken: Näe, det var innan du fanns gumman.
Lillan: Aha...... var det när jag var en anka?
Maken: ????????? :-|
Sandstrand...
Senare i dag ska lillan på 4-års besiktning. Det innefattar ett syntest bland annat! Givetvis kommer vi gå från BVC stolta, som vanligt, över hur intelligent och välartad vår lilla prinsessa är Hon har impat på sköterskan vid varje besiktning och vi har konstaterat att vi har avlat fram en kvinnlig Einstein ;-)
Min pappa berättade idag om när han körde lillan till dagis i går morse. Han hade sagt till henne att det var sista dagen hon fick åka i just den bilen eftersom han hade köpt en ny. Hon började då fråga honom om vad det var för bil och om den såg ut ungefär som våran V70! Jooo, sade han och förklarade att det var en kombi fast ett annat märke. Vilket märke är det då? Undrade hon givetvis, och han förklarade att det var en Mercedes :-) Han skrattade när han berättade detta för mig och tyckte att hur många fyraåriga tjejer kan man ha denna diskussion med!?!
Hört i bilen
När dottern (4 år) sitter i bilen och tittar ut drar hon plötsligt in ett djupt andetag och skriker förvånat.....
TITTA PAPPA...... FÅÅÅÅÅÅR!!!!! DOM FINNS I VERKLIGHETEN!!!!!
Grattis på födelsedagen kära barn!!!!!
Eftersom jag inte vill hänga ut någon annan än mig själv i min blogg (jag vill inte få skäll), så blir det ett kort på dottern när hon låg tryggt i min mage istället! Så här strålande var jag i sjätte månaden.... i sjunde månaden fick jag ryggskott så då var det bara ryggen som strålade :-|
Barnkalas
Jag har lite saker jag gärna vill berätta men ni får hålla er till tåls ända tills på onsdag kväll.... då skall jag inte hymla längre :-) Lycklig är jag iallafall ;-) Så mycket kan jag säga!
I Axessakutens väntrum
För ett tag sedan när vår dotter var sjuk med en riktigt jobbig hosta, satt hon och min kära make i väntrummet utanför provtagningsrummet på Axessakuten. Från provtagningsrummet hörs skrik och gråt från ett barn som är där inne! Lillan tittar med stora ögon på sin pappa och frågar vad de skall göra där inne!?! Maken berättar att de skall ta ett blodprov från fingret.......Hon tittar med skräckfyllda ögon på sin pappa och frågar..."Klipper de bort en bit av fingret då?"
När hon frågar detta ser maken att den unga killen som sitter en bit bort gömmer sitt ansikte i kragen på tröjan för att dämpa sitt asgarv! Pedagogisk som min make är förklarar han hur det går till och lugnar lillan!
Efter en lång stunds väntan ser lillan någon som äter en banan, och blir då givetvis sugen på just banan. Maken min förklarar att det inte finns några bananer tillgängliga och erbjuder något annat som givetvis inte duger.
Den unga killen reser sig upp och går iväg.....och kommer tillbaka efter en lång stund....med en banan till lillan :-) Han frågar om det är okej att ge henne den.....och hon blir överlycklig :-)
Denna lilla historia gav mig hopp om mänskligheten.....den unga killen hade hjärtat på rätt ställe, vilket man kanske inte tar för givet i dagens samhälle med allt hemskt som inträffar.
Då var det dags igen
Idag blir det nog till att baka.....det är faktiskt en väldigt trevlig sysselsättning och uppskattas mycket av den lilla sjuklingen......om hon får vara med och hjälpa till :-) Blir väl muffins i vanlig ordning....eller alternativt chokladkakan som jag fick recept på igår. Jag har en fantastisk kollega som för någon vecka sedan hade med sig en ljuvlig chokladkaka till jobbet på morgonen....och då var den fortfarande ljummen!!!! Hon hade bakat den klockan sex på morgonen :-| Alltså ni förstår hur mycket vi tycker om henne ;-) Dock har jag ingen bild på hennes chokladkaka....så ni får njuta av chokladkakan nedan som jag hittade på Aftonbladet.se.
Klickbar bild!
Mums ;-)
Trosa eller kalsong!
Jag: Nu åker vi igenom Trosa
Lillan: Höhö....eller kalsong
Jag: Fast här ligger det faktiskt en stad som heter Trosa
Lillan: Nu hittar du allt på mamma (fniss)
Jag: Men det heter faktiskt sååååå, jag lovar.....
Nu funderar hon en lååång stund, sen tittar hon ilsket på mig....
Lillan: Mamma........
Jag: Mmmmmm
Lillan: Det är faktiskt fult att ljuga!!!!!!
Jag: Suck.....aaaaaaa! Förlåt!
Ingen idé att fortsätta denna konversation, jag får helt enkelt vara lycklig över att hon vet att man inte skall ljuga :-)
Pedagogik
Hört hemma hos oss:
Jag: Mummel, mummel.......jävlar! (Något gick väldigt snett...därav ordvalet)
Lillan: Man får inte säga sååååå!!!!
Jag: Förlåt!!!!
Efter ca. 50 gånger av denna svordom (givetvis av misstag, och inte samma dag ;-) händer det ännu en gång att något inte går som jag tänkt mig......
Jag: Jävlar......
Lillan: Meeeeeeeen, man får faktiskt inte säga såååååå!
Jag: Joooooooo, om man är vuxen.....och riktigt arg!!!!!
Detta är pedagogik på hög nivå :-\
Mitt rum!
Eftersom jag var lite upptagen med något så bad jag henne lägga den på bordet
så skulle jag ta hand om den senare.
Då säger hon:
- Jag kan lägga den i ditt rum mamma......!
- Nämen vad snällt! Säger jag lite förvånat...
Till saken hör nämligen att jag inte har något eget rum!
Så jag följer efter henne för att se vilket rum som är "mitt"..... och hamnar då i....
TVÄTTSTUGAN :-\
Migränkliniken
Nåväl, inatt skall de byta bloggplattform på blogg.se så jag vet inte hur det kommer att funka med inlägg och sådant. Det brukar ju alltid krångla mer än vad de tror att det skall göra....Murphys lag, ni vet ;-)
Hoppas att ni får en trevlig fredagkväll!
Men pappa....
Vår lilla dotter som snart fyller fyra är hysteriskt kul att lyssna på ibland. Det finns ju ingen på denna jord som är sååå dramatisk som hon är! Hon är övertygad om att hela världen kretsar kring henne, och om du inte fattar det så ser hon till att du gör det :-) Mitt i all denna dramatik försöker man ju dock se till att hon blir uppfostrad (även om man ibland undrar vem som uppfostrar vem). Här kommer en liten historia om hur man som förälder inte alltid vet vad man skall säga till en mycket talför liten flicka!
När sonen snällt försökte sysselsätta sin lillasyster i hennes rum, blev det som vanligt konflikter. Den väna lilla varelsen styrde över sin bror som en fullfjädrad diktator. Han tröttnade på att hon inte ville dela med sig av något och över att hon bara bossade över honom, så han gick därifrån och lillskruttan fick sig ett utbrott av ilska och vanmakt. Efter lite uppfostran från vår sida lovade hon att bättra sig och sonen gav henne en ny chans.......dock med samma resultat. Nu var det dock läggdags för lillskruttan, och pedagogiska pappa skulle läsa en saga om Tippen. I sagan delar Tippen med sig frikostigt till sina vänner utan att tycka att det var tråkigt.....och alla vännerna ville leka med honom. När min man hade läst färdigt sagan sa han mycket nöjd över sin insats till lillskruttan att "Se, vad mycket bättre det blir när man delar med sig till sina kompisar" då svarar hon himlandes med ögonen...."Men pappa, det är ju bara en saga!"
Vad säger man?
