Att vara lillasyster!
Jag har två äldre bröder som egentligen är mina halvbröder, men som alltid har varit hela för mig! Eftersom det är ganska stor åldersskillnad mellan oss så har vi inte alltid varit så tighta som vi är nu. Min äldsta bror är 15 år äldre och bor i Finland och mellanbrodern är 10 år äldre, men bor lyckligtvis bara en mil bort.
Det var när jag var i tonåren som vi började umgås lite mer med varandra, och idag känns det inte som att det är någon större åldersskillnad mellan oss...... det kan ju bero på att de är oerhört barnsliga ;-)
I alla fall så finns det inga andra personer i hela världen, än just dem, som jag vet att jag kan berätta precis vad som helst för...... och att det stannar där! Givetvis är det ju även ömsesidigt från min sida...... och anledningen till att det har blivit mer med åren är att min äldste bror nästan miste livet i en MC-olycka för några år sedan. Att det sedan var vår MC och vi som hade lånat ut den till honom gjorde ju inte saken bättre!
Det var bara några dagar innan hans födelsedag, och när han fyllde år stod vi bredvid hans sjuksäng.... med alla sladdar, monitorer, respiratorn...... och grät floder..... och försökte trösta varandra så gott det gick. Det var inte många ben i hans kropp som inte var brutna, så när folk frågade var det lättare att räkna upp det som var helt. Han hade även fått en blödning i hjärnan som de inte visste omfattningen av i början. Eftersom han är finsk medborgare, så skickade de honom till Finland efter några dagar, och han började så smått återhämta sig. Han har haft en otroligt lång väg tillbaka, och är fortfarande inte helt återställd. Problem med minnet och koncentrationen är en del av hans vardag...... men det kunde varit värre..... och jag är oerhört tacksam att han fortfarande finns kvar....
Det har ju inte alltid varit en dans på rosor dock..... för de kan konsten att retas..... och jag var inte många år innan de hade lärt mig alla finska svordomar som existerar..... som jag glad i hågen reciterade på en begravning i kyrkan när jag var liten..... så mamma fick ta ut mig därifrån :-) Sen har de tydligen även hotat några av mina pojkvänner (inklusive maken) med stryk...... om de skulle vara taskiga mot mig :-/ Hahahaha..... förhoppningsvis var det med glimten i ögat.... men man vet aldrig med dem..... mina favoritbröder :-)
Pinsamt!
Häromdagen när jag skulle köra sonen till innebandyträningen, hälsade jag på grannens son och dennes syster...... När vi sedan ska åka iväg säger sonen "Fan vad du är pinsam" ....... varvid jag givetvis undrar om det är min blotta existens på jorden som orsakar denna pinsamhet, eller om jag omedvetet gjort något konstigt :-| Han förklarar då att det var sättet jag hälsade på grannens barn som var pinsamt....... jag pratade med dem som om de var bebisar!!!! Jag hävdar bestämt att detta icke var fallet........ men jag kunde lika gärna pratat med en vägg och förmodligen fått mer medhåll!
När vi sedan kör iväg sänker han musiken i bilen....... och jag höjer...... och han sänker igen....... tittar ilsket på mig och säger "När du har släppt av mig och kör iväg kan du höja hur mycket du vill, men just nu är du faktiskt pinsam!"
De som känner mig har nog listat ut vad som kommer härnäst....... för nu växer hornen ut!!!!! Jag ska nog visa honom pinsam tänker jag...... och när han öppnar bildörren drar jag på stereon på högsta volym....... och får en blick som skulle kunna döda vem som helst!! Stackars barn..... som blivit begåvad med den mest pinsamma mamman i hela världen...... som dessutom har en liten djävul på axeln som ibland kör upp sin tre-udd i änden på ängeln som sitter på andra axeln!
Metallica
I de 30 år som jag nu levt har jag plöjt igenom mycket musik...... dock är det ett band som jag alltid återkommer till och det är Metallica. Jag var i tonåren när jag hörde min första låt med dem...... och det var kärlek vi första öronkastet. Låten hette Nothing Else Matters..... och det var den bästa låten jag någonsin hade hört..... jag får rysningar bara jag tänker på det. Vilken känsla det var när man hörde de första tonerna...... herregud :-|
Sen den dagen har jag varit frälst...... The Black Album är det bästa de har producerat hittills, trots att de släppt nya album så har de inte hittat tillbaka till dess otroligt jämna och högklassiga kvalité! Det lönar dig dock att leta sig tillbaka i arkiven..... för många av de tidiga albumen innehåller låtar som är riktigt bra, som Orion och Fade to Black, för att nämna några. De senare albumen har också haft en del bra låtar..... men för många som passerar obemärkt förbi!
Anledningen till denna nostalgitripp är givetvis det stundande skivsläppet!!! Den 12:e september släpps den nya skivan och förväntnigarna är höga! Jag läste en recesion som var väldigt positiv...... i Aftonbladet om jag inte minns fel..... och det kändes som att det nya albumet kommer att överraska efter några års floppar. Sen tycker jag att låten som släppts på nätet är heeeeelt underbar...... den växer mer och mer varje gång man lyssnar på den! Här har ni den.......
Hur....
.....att hur många gånger jag än öppnar dörren under en minut, och visar eländet där ute, så kommer det inte att ha inträffat något mirakel!
...... det regnar lilla gubben..... get over it!!!
Personlig Utveckling
En väninna berättade för mig att hon hade köpt Dr. Phils bok "Finn ditt autentiska jag". En bok som jag själv tänkt köpa..... men aldrig fått tummen ur att göra! Eftersom jag är en person som grubblar och funderar över det mesta här i livet....och gör det lite för mycket egentligen.....så känns det angeläget att faktiskt ägna sig åt personlig utveckling, så man istället utvecklas av sina grubblerier....och eventuellt kommer fram till något vettigt....om det nu ens är möjligt!?! I vilket fall så tänker jag försöka :-)
Till detta kan jag tillägga att jag inte grubblar mindre när jag är sjuk och ligger nerbäddad i sängen.....ibland skulle det varit bra och ha en pausknapp till hjärnan.
Alla har ju en bild av sig själva....men hur ofta stämmer den med verkligheten egentligen? I ett samhälle som är fruktansvärt utseendefixerat känns det som om att man ofta glömmer bort personligheten. För vem vill umgås med en till utseendet perfekt människa som inte har en trevlig personlighet? Sen finns det ju människor som både är snygga och trevliga, men som står med båda fötterna stadigt på jorden och ändå lever på sin personlighet, inte på utseendet! De flesta har ju både positiva och negativa egenskaper, men i de flesta fall får man ju överväga vilka egenskaper som betyder mest.....för det är ju inte varje dag man springer på någon som är perfekt.....men de finns, det vet jag ;-)
Hur min omgivning uppfattar mig har jag egentligen ingen aning om....eller man vet ju om folk tycker man är schysst och så....men man kan ju utifrån människors bemötande få en hyfsat klar bild av vad de tycker....eller? Det kanske bara är ens egna svagheter eller styrkor som man utgår ifrån, och skapar sig en helt förvrängd självbild?
Eftersom jag, som många andra, vill bli omtyckt, och att alla omkring mig ska vara glada så försöker jag vara det själv. Till denna egenskap brukar det även finnas ett visst behov av att vara alla till lags, det är detta som är ett problem! För ibland blir det en svår balansgång....när man vet att det bästa för min stresströskel är att säga ifrån....men att man då uppfattas som lat istället för att man är självbevarande!
Nu har jag insett att det inte är mitt problem....jag måste sätta mig över mina egna och andras krav på perfektion; och faktiskt stå för att det jag gör, eller inte gör, är mitt eget välgrundade beslut....som i slutändan är det bästa för både mig och alla i min omgivning. Tar inte jag hand om mig....vem fan ska då göra det!?! För i dagens samhälle är personerna som egentligen bryr sig ganska lätträknade! Står man upp för sina beslut och vet vad som funkar eller inte, så kanske folk så småningom inser detta?
Skor
Nåväl... jag har varit på jakt ett tag efter ett par stövletter med en medelhög klack, som är sköna att gå i, och så ska jag ju tycka att de är snygga också! Just skor är något jag gärna betalar lite mer för bara de är fotvänliga. Sagt och gjort, jag förälskade mig i ett par Replay-stövletter :-) De ser lite klumpiga ut på bilden, men de är nättare i verkligheten, och de är sköna att gå i :-)
........ men!....... det finns alltid ett men..... är det någon i detta avlånga land som vet varför det alltid sitter en hal, hård plastklack på? Inte hela klacken, utan just själva underdelen på klacken! Det var även så på ett par Bronx-stövlar jag köpte i vintras :-/ De klackade jag om, och har tänkt göra det även på dessa...... men det känns så onödigt! Finns det någon bra anledning till hårdplastklacken...... som även väsnas mycket när man går! Är det egentligen dumt att klacka om dem? Varför kan de inte sätta på en riktig rågummiklack från början, det är ju det under resten av skon!
Detta måste vara ett ganska stort I-landsproblem :-|
5 ljus i mitt mörker!
2. Msn
3. Spindelharpan (jag veeet, men kom med nåt bättre förslag)
4. Avsaknad av hungerkänslor
5. Bloggar
6...... och på hedersplatsen......... näsdukar!
Morgon...
Skön annons
Kära son
Idag för tolv år sedan föddes en liten pojke som vägde 2115 gram. Han var den minsta lilla varelse jag någonsin sett...... och den allra finaste pojken i hela världen :-) Han föddes i vecka 36, eftersom jag hade fått havandeskapsförgiftning och inte mådde så bra. Han hade inte vuxit som han skulle de senaste veckorna, och jag blev igångsatt för att undvika att någon av oss skulle bli sämre.
Han var alldeles perfekt, och han behövde inte ligga i kuvös, men han fick en liten mössa och blev inlagd på avdelningen för förtidigt födda barn. Jag hade redan legat på sjukhuset en vecka för observation innan förlossningen, men vi fick stanna ytterligare en vecka eftersom han gick ner i vikt till 2000 gram. Det fanns en jättesnäll äldre sjuksköterska som berättade för mig att hennes son också varit väldigt liten när han föddes, och att han nu var stor och ståtlig. Hon visste hur man skulle hantera en ung, gråtmild och orolig förstföderska :-)
Idag är sonen fortfarande den finaste pojken i hela världen :-) Han har ett stort hjärta och är en omtänksam och klok kille som är omtyckt och älskad av alla. Vi har lyckats bra med honom ;-) och det känns helt overkligt att vi har en son som är tolv år!! Nästa höst börjar han i högstadiet :-| Shit..... nåväl, vi ska inte gå händelserna i förväg!! Jag ville bara säga:
Att åka till månen!
Jag: Det kan inte vanliga människor göra.
Lillan: Varför inte?
Jag: Näe för det är bara mäniskor som jobbar på Nasa som kan åka dit.
Lillan: Jobbar pappa där?
Jag: Asg*..... näe gumman det gör han sannerligen inte.
Lillan: Jobbar du där då???
Jag: Eh.... näe!
Lillan: Men vem jobbar där då???
Jag: Jooo..... Christer Fuglesang jobbar nog där...... tror jag!
Lillan: Aha...... pratar han finska?
Jag: Näääää....... det kan jag inte tänka mig...... men han pratar Svenska.
Lillan: Gööööööör han???? Men då kan ju jag prata med honom :-)
Jag: Aaaaaaa....... hälsa från mig!
Shine On...
En låt som påminner om sommaren och gör mig glad :-)
Musik på nätet!
Statistik och vikt!
Det finns de som påstår att det blir mer rättvisande om man genomför statistik under en längre period, och joo så kanske det är.... men ju längre perioden är, desto mer aspekter får man ha med i felmarginalerna.... eller?
Ex. 1: Säg att jag slipar två par glasögon, varav det ena paret går sönder i hanteringen..... skulle man bara ha med dessa två glasögonen i statistiken så blir det 50% av jobben som har gått sönder.
Ex. 2: Har man däremot med alla de jobb man gör under en månad, så kanske det bara är just det ena jobbet som faktiskt har gått sönder........ då minskar ju antalet jobb som faktiskt blir fel ganska drastiskt!
Ex. 3: Hade man mätt resultatet under en annan del av denna månad med bara två glasögon, där båda blev bra, så hade antalet fel blivit 0%
Nu har denna fundering inte så mycket att göra med glasögon egentligen..... men det var det lättaste jag kunde komma på för att förklara vad jag ville ha sagt :-)
Vad det egentligen handlar om är viktminskningsmetoder.
Det finns olika sätt att gå ner i vitkt, varav några är Tallriksmodellen, Atkins, Montignac, GI, Viktväktarna, Camebridge, Extravaganza m.m....... och jag kan säga att jag har läst på vad de flesta går ut på och även provat ett flertal av dem.
Under min period som viktväktare var det många skriverier i tidningarna om hur dåligt koncept de hade osv. men för mig funkade det! Jag behövde inte försaka något, bara prioritera rätt. Sedan har det även diskuterats, i media och inom olika forskningsområden, vilka metoder som är mest effektiva. Vad jag har förstått så har de kommit fram till att det är Atkins (alltså låg andel kolhydrater och mycket hög andel protein-diet) som är den mest effektiva....... och här har vi ännu en gång ett exempel på att man rent statistiskt kan påvisa något som för mig personligen inte är en verklighet!
Anledningen till att jag ifrågasätter sådana undersökningar är att det för det första är otroligt jobbigt att ständigt få en massa olika bud om vad som är bäst, särskilt när man försöker gå ner i vikt, och för det andra inte tar med verkligheten i sina beräkningar. För mig och många andra är Atkins något av det värsta jag skulle kunna utsätta mig för..... ingen nämner att det för många innebär en total mental kollaps. Jag blir heeeeelt koko i huvudet om jag inte kan äta kolhydrater (läs godis ;-) , vilket innebär att denna metod inte är genomförbar i mitt fall. Hur kan den då vara bäst???
Den bästa metoden är den man genomför!!!! Detta är verkligheten....... det spelar ingen roll vilken metod som är den bästa rent statistiskt, om man inte orkar genomföra den! De gånger jag har lyckats bäst är när jag har skitit i vad Anna Skipper tycker om kaffe och annat livsfarligt som vi utsätter oss för dagligen (tänk vad hon skrattar åt oss när hon plockar ut sina pengar på banken) Jag har druckit mängder av lightrycker (som både Anna Skipper och andra säger att man blir tjock av) under åren och ändå lyckats gå ner i vikt.
Jag unnar mig lördagsgodis som innehåller socker och livsfarliga färgämnen, jag unnar mig ett eller två glas vin till helgen, och jag kan äta en bit tårta om jag går på kalas...... men..... jag kör minst 45 min lågintensiv träning på min motionscykel varje dag, dock inte på morgonen innan frukost för då skulle jag inte orka med det. På helgerna kör jag en timme.... plus att jag städar och rör på mig hela dagen. Jag byter ut en måltid per dag mot en nutrilett-shake, och det är lunchen jag byter ut trots att man hellre ska byta ut middagen....... för jag är mer hungrig på kvällen, vilket avhjälps av en ordentlig middag. Genom Viktklubb på nätet håller jag koll på att jag inte överskrider min tilldelade mängd kalorier per dag, men jag använder mig sällan av det skräddarsydda måltidsschemat utan äter det jag brukar äta..... fast i mindre mängd. Anna Skipper skulle dööööö av förskräckelse om hon visste hur mycket fel jag gör.
Jag högaktar de människor som har karaktären och kämparglöden att klara Anna Skippers program, eller Atkins, eller någon annan metod med massa konstiga regler! Jag kommer aldrig att fixa det, och jag vill inte heller! Jag kommer nog aldrig sluta äta godis eller glass.... men jag kan inte äta det varje dag! It's my way or the highway.....
...... men det funkar...... jag känner att det ger resultat :-) även om jag rent statistiskt gör det på fel sätt ;-)
Ps. Jag är medveten om att statistik inte utgör sig för att vara en absolut sanning..... men det finns en oerhört stor mängd människor som inte vet detta Ds.
Jag borde....
men jag ville bara meddela de bekymrade personerna som hört av sig att det känns bättre idag :-)
Tack för att ni bryr er om mig!
Kramisar
Hysteri!!!
Efter en massa tårar, panik, trötthet, ångest, rusningstrafik, rödljus, svårigheter att säga nej, brödbak, organisering, omstrukturering, ilska, hysteri, migrän och alldeles för lite sömn, börjar man undra vad fan man sysslar med egentligen! Varför utsätter man sig för detta ekorrhjul större delen av livet???? Varför måste man ha så mycket prylar.... och varför föddes inte jag in i en familj där man kunde vara ekonomiskt oberoende!?!
Lillan frågade mig igår, när jag skulle natta henne, om hon skulle till dagis idag, och när jag svarade ja, så började hon gråta och sa att hon ville vara hemma med mig :-( Herregud vad jag fick kämpa för att hålla tillbaka tårarna och pedagogiskt förklara att det snart är helg, och dååå minsann kan vi vara med varandra! Behöver jag tillägga att jag efter hon somnat gick in i vårat sovrum och grät tills tårarna tog slut!
Det tog....
:-|
Melankoli
Det är, för mig, viktigt att sätta upp olika mål för vad jag ska åstadkomma under hösten så jag har något att se fram emot.... nu när verkligheten kallar igen. Därför har jag under semestern tagit tag i min träning och kosthållning, och har som mål att under hösten bli nöjd med mig själv. Nu har jag varit jätteduktig i fyra veckor, och tänker fortsätta att vara duktig tills jag når min idealvikt.
Det är inte första gången jag gör detta, men jag känner att det kommer att fungera denna gång. Jag har lyckats förut men fallit tillbaka i gamla mönster, av diverse olika anledningar; men under våren har jag löst många av mina "bekymmer" och känner att det kommer att fungera nu. Det som jag gör annorlunda denna gång är att att jag började med att göra träningen till rutin och att jag skippar vågen..... för siffrorna ger mig bara ångest! I slutändan spelar det ju ingen roll vad vågen visar, utan snarare vad kläderna säger.
Tanken med hela mitt projekt är att jag ska lära mig att tycka om mig själv, och det är inget lätt jobb när all negativ kritik sätter sig i själen och all positiv kritik bara rinner av :-/ Jag behöver alltså ominstalleras och uppdateras...... och jag har börjat inse att det nog kommer att ta lång tid, men jag måste ju börja någonstans! Att utplåna sig själv och sin personlighet för att leva upp till omgivningens förväntningar och krav har tagit många år, så vägen tillbaka blir antagligen minst lika lång!
Jag vill tillbaka till den Satu som en gång i tiden fick komplimangen "Ju mer man lär känna dig desto vackrare blir du" och nej, det var inte maken som sa detta (fast han är den som alltid ser mig som vacker :-) utan en förälskad vän från min tonårstid. Förhoppningsvis kommer jag att orka med min långa färd, och om jag inte gör det så lär ni ju märka det ;-)
:-)
Från Kopps....
Rädda någon annan....
Jag håller med alla människor som kritiserar SVT för deras programval! När jag var liten så sände de "Rädda Joppe, död eller levande"...... och den var helt jävla värdelös (och gammal) redan då.
NU 2008 sänder de fortfarande skiten, och även många andra (dubbade, importerade) skitkassa barnprogram, och det ska jag betala för, och mitt stackars barn förfäras över! Jag ska reklamera den jävla skitkanalen!!!!
Hata SVT.......!!!!!!
...... och OS kan de stoppa upp någonstans där solen inte skiner!
Plötsligt händer det.....
El bajso korvo!!!!
Alltså....
Lyxigt, traumatiskt och skor.
Idag har lillan varit på dagis några timmar. Det var personalen som föreslog detta eftersom de har omorganiserat daghemmet, så lillan och hennes jämnåriga från hennes tidigare avdelning behöver få en mjukstart. Detta innebär några timmars dagis även imorgon och på fredag. Det är nog även bra för min skull att vi mjukstartar, för när semestern är slut blir det alltid ett trauma för mig att inte träffa mina barn hela dagarna :-( Jag skulle helst velat ha henne hemma dessa sista semesterdagar..... men jag vet ju att hon behöver en mjukstart..... så jag får stå ut.
Idag har jag tröstshoppat på nätet :-| Dock var det något livsnödvändigt som jag köpte...... nämligen ett par nya skor :-) Man kan ju faktiskt inte leva utan skor... eller hur!?!
Kära medbloggare, möt resultatet av min tröstshopping..... en praktisk och livsviktig sko ;-) Fast jag köpte två skor även fast det bara är en sko på bilden :-)
Jodå...
När jag fyllde trettio så fick jag ett presentkort på Smycka av makens föräldrar och syskon med familjer. Så idag åkte vi till Ale-torg där presentkortet hade inhandlats för att kolla lite smycken och skulle sedan vidare till Attling-butiken inne i Göteborg (och slösa lite mer födelsedagspengar...... det var ju faktiskt bara positivt att fylla 30 ;-) Till min förvåning hade de Attling-smycken i Smycka-butiken :-) Så där slösade jag bort mina födelsedagspengar....... och är nu ett par örhängen och ett halsband rikare.
Japp..... inga rynkor..... massor av presenter...... trettio år...... färdig-avlad...... bra jobb...... lyckligt gift..... två fantastiska barn...... underbara föräldrar, syskon och vänner....... det är så sant som det är sagt, att alltid retar det någon......!!
Shopping :-)
På återseende ;-)
Bröllopsdag
Grattis på bröllopsdagen älskling (eller beklagar sorgen, välj själv ;-)
Ja, vi hade en alternativ bröllopstårta eftersom det var ett ganska litet bröllop med bara ett fåtal släktingar och vänner.
Ankor och kultryck
Detta är den sötaste skylten jag har sett :-)
Hur personen i denna bil har fått sitt körkort kan jag inte förstå, och det värsta var att han (ja det var en han :-) faktiskt körde iväg precis när maken skulle ta kortet..... hur den färden slutade vill jag inte veta :-|
Mc-klubben...
Förr, när man var lite yngre, var vi också på denna fest. När man hade varit där ett par gånger visste man redan i förväg vad som skulle hända, så det kändes meningslöst att betala en massa inträde för en Deja vu-upplevelse :-) Annars är det ett bra tillfälle att träffa gamla bekanta..... men många är så fulla att de förmodligen ändå inte kommer ihåg att man träffats.
Sen kan man fundera på hur många gånger man kan lyssna på ett uselt cover-band spela Highway to Hell utan att, i ren desperation, hoppa i ån! Den låten har aldrig varit bra...... och kommer aldrig att bli det heller!
Jordgetingar del 2
Jag är nu redo för biologisk krigsföring...... någon som har lite Napalm??
Mycket Napalm går också bra!
Trädgårdsfix och jordgetingar
Planen är att vi ska få tre nya rabatter med höstflox, rosor och lite annat krafs. Dessa skall placeras på baksidan av vårt hus där altanen och gräsmattan är.... och så skall vi även försöka bygga en liten lekstuga till lillan. Nu har jag tyvärr stött på patrull :-/ När jag skulle klippa ner rhododendronbusken hörde jag ett intensivt surrande, men tänkte inte mer på det. Trimmade sedan lite gräs och skulle sedan rensa ogräs..... och rycker upp en tuva med medföljande getingar!!!! Sen blev det ett jävla surrande på dem och jag fick helt enkelt fly in i huset. Nu har jag surfat efter alternativ till hur man bäst får bort dem, och resultatet är givetvis Myrr (som verkar vara en universallösning på det mesta :-) Man kan även hälla i bensin och tutta på...... men jag tror att jag försöker med Myrr först ;-)
Tax Free!!!
Givetvis blir jag alltid heeeeeelt lyrisk när jag kommer in i Tax Free-butiken på båten :-) Denna gång har jag kommit därifrån med tre nya parfymer...... ja, jag vet att det är helt sinnessjukt, men jag är parfym-narkoman så jag kan inte hjälpa det!
Den första blev Escadas Sentiment.... en fräsch lite blommig doft som funkar till både vardag och fest :-)
Sen blev det en Ralph Laurent-parfym som heter Ralph Wild. Lite söt doft till en början som sedan utvecklas till en lite djupare kvällsdoft..... ingen parfym som jag kommer att använda till vardags.
Till sist, men inte minst, köpte jag en favorit i repris.... en av de bästa dofterna som någonsin tillverkats och som är en riktigt fräsch vardagsparfym...... Dolce Gabbanas Light Blue
Men...
Heja Finland!
Två Finländare på pallplats.... igen!!!! Vad ska man säga.... vi finnar är helt enkelt bäst ;-)
Det är mycket roligare att kolla på F1 här i Finland! Kommentatorerna är mycket bättre och mer entusiastiska här (ganska självklart kanske :-) När både Kovalainen och Räikkönen hamnade på pallplats (tack vare Felipe Massas motorhaveri) blev det många glada tillrop. De påpekade även att Timo Glock som körde hem andra-platsen faktiskt har ett väldigt finskt förnamn.... och vem vet, det flyter sääääkert lite finskt blod i hans ådror ;-)
Mycket jubel blev det när Kovalainen tog sin första F1-seger... och jag kan bara stämma in i kören....
WOOOHOOOOOOOO!!!!!
Snart...
;-)
