Nyårsafton 2009-2010
Nyårsafton skall tillbringas med vänner och deras vänner här hemma hos oss... med god mat och Band Hero (och Guitar Hero till XBox 360) där jag ska sjunga mig hesare än någonsin ;-)
Så Gott Nytt Årtionde till er kära vänner... hoppas att ni alla får en underbar nyårsafton och ett ännu bättre nytt årtionde!
U2 - New Years Day
Huset
Jag har fått lite önskemål om bilder på huset, så här kommer några.
Detta är entrésidan... som är på baksidan av huset...
Detta kortet är taget från vägen som går utanför....
Här är vardagsrummet... och jag står i baren och tar kortet...
och här står jag i matsalen och fotar...
eh... här är vardagsrummet igen...
och här ser ni matsalen....
same same but different.... typ...
och här är köket... och notera min nya diskmaskin :-)
och härifrån går man in i matsalen...
och min vedspis ser ni vänstra hörnet på bilden...
Ja... det är mycket som ska göras med huset... men inga jätteförändringar utan mest ytliga saker som att lägga nya golv, måla alt. tapetsera väggar, byta skåpsluckor, och skaffa nya vitvaror (eller svartvaror som det kommer att bli här. Jag fick idén att vi skulle göra om köket så det passade bra med vedspisen... så det blir svart och vitt som kommer att dominera i köket... och Husqvarna får stå för svartvarorna då vedspisen är just en Husqvarna.
Golvet blir ett mörkbrunt, på gränsen till svart, trägolv... och skåpsluckorna skall bytas ut mot Ikeas vita Lidingö-luckor... mörk bänkskiva och så vitt kakel till det. Jag tror det blir riktigt fint när det är klart... och tanken är att det skall kännas lite som ett gammalt herrgårds-kök om ni förstår hur jag menar!?!
I vardagsrummet och matrummet skall golvet bli vitt (de som känner mig väl vet att jag får ångest av furuglv... eller furu överhuvudtaget... usch... furu är till för att eldas upp) och balkarna i taket ska betsas mörkbruna... som golvet i köket... och så funderar jag på att ha vita medaljongtapeter... men det har jag inte bestämt mig för än.
Till er som undrar varför jag skriver "jag" hela tiden, och inte "vi", så vill jag bara poängtera att det är jag som sköter inredandet i vårt hus... punkt! ;-)
Nåväl... detta var en del av entréplan... sen har vi källare och övervåning också.... och en enorm vind som vi ska inreda så småningom.... men vi tar en sak i taget!
Vår dobermann...
...eller inte! :-)
Han är våran lilla bebis...
som blev väldigt trött efter allt julfirande...
och som tycker om snö...
speciellt att borra ner huvudet i den....
men man håller sig ändå nära sin mamma (sonen)....
och kommer springande när mormor (jag) ropar :-)
Lilla Enzo!
God Jul
Vi hämtade Enzo igår, och har konstaterat att han redan är väldigt väluppfostrad. Han säger till när han behöver kissa eller bajsa, även om det är mitt i natten, och sonen sköter honom exemplariskt :-)
Även katterna tar et hela med ro, och är nyfikna på vad det är för konstig hårboll som har dykt upp här! Mojje är van vid hundar sedan tidigare och är lugn som en filbunke... medan Oskar är en aning skeptisk. Dock hade maken kognitiv beteendeterapi med honom igår, vilket funkade alldeles utmärkt, så nu är även Oskar bekväm med att ha hund i huset!
Ja, julefrid råder... elden sprakar i vedspisen, snöflingorna dalar sakta ner utanför, och världen är alldeles vit!
Maken lekte med slutartider och en ficklampa...
bilden är alltså inte redigerad!
Fler bilder...
....på omgivningarna!
Ju längre ner solen sjönk, desto rödare blev himlen!
Idag...
...när vi åkte för att handla såg jag något jag aldrig förr har sett :-)
En enorm ljuspelare som steg upp mot himlen från solen som höll på att gå ner i skogsbrynet...
och det var ett helt fantastiskt ljus! Jag hade kameran med mig så jag fick tagit ett kort...
men jag hade fel objektiv, så kortet gör inte upplevelsen någon rättvisa...
men ungefär så här såg det ut... så otroligt vackert!
Julstämning...
...med amaryllis och levande ljus
Kalltsomfan...
...var det på promenaden idag
Usch...
Det är inte roligt med alla måsten heller... diska, tvätta, laga mat, äta, städa, försöka elda i vedspisen... jag vill ju bara ut och promenera hela dagarna.... det är helt tokvackert ute, med all snö...
...nä, nu skiter jag i hushållet och sticker ut med lillan :-)
För övrigt så önskar jag mig en piga i julklapp...
Lägesrapport
Något som inte är lika roligt är att jag inte har någon diskmaskin... ja, om man inte räknar med mig då... men nu är jag trasig... så det är kanske dags att köpa papptallrikar istället! Min tumme har jag hyvlat sönder med osthyveln... långfingret har jag skurit upp på en kartong och en knoge har jag bränt sönder på vedspisen... så blotta tanken på att doppa ner mina händer i diskvatten är smärtsam.... för några diskhandskar har jag ju inte.... och tro inte att jag kom ihåg att köpa några igår när jag var och handlade!
Jaja... diskmaskinen är ju beställd... så vi får väl se om den dyker upp innan jul...
Idag har jag tänkt att vi ska baka pepparkakor... vilket känns helt meningslöst... för degen är ju godare än de färdiga pepparkakorna... så vi kanske ska starta en ny tradition och bjuda på peppardegsbitar istället ;-)
Bäst...
...bara så jävla bäst!
Kings of Leon - Closer
Männen i mitt liv...
...är Ed Hardy och Dan Brown :-)
Ed Hardy håller mina fötter varma på våra kalla golv...
...och Dan Brown underhåller mig på kvällen!
Fan vad jag har det bra ;-)
Enzo
Bilderna är tagna med ajfånen... så sorry för den usla bildkvalitén!
Enzos pappa med några av de andra valparna
Det är lite tröttsamt med besök :-)
Jag är väry upptagen...
Igår var jag på arbetsförnedringen och skrev in mig... och sedan åkte vi och tittade på Enzo och hans syskon. Han är grymt söt... och man blir alldeles sjuk när man får kramas med honom :-)
Vi fick även träffa pappan till valparna (Nico), vilket kändes skönt efter alla domedagskommentarer vi har fått om rasen, och jag har aldrig träffat en lugnare hund. Han var snäll och väluppfostrad... och vansinnigt snygg! Inte ens lillan var rädd... och hon blir alltid rädd när det kommer fram en hund... men Nico flög inte på oss när vi kom in, utan väntade snällt tills vi tog kontakt med honom.
Nåväl... att skaffa hund genererar ungefär lika många kommentarer som att uppfostra barn, planera bröllop och välja viktminskningsmetod... plötsligt är alla självutnämnda experter! Givetvis vet vi vad vi ger oss in i... men de flesta verkar tro att vi inte kommer lyckas uppfostra denna hund. Sedan kan det ju diskuteras huruvida det beror på oss eller att folk verkar tycka att rasen är ouppfostringsbar.... men jag känner mig tämligen idiotförklarad ibland! Självklart vet jag ju att folk inte menar något illa... men lite positiv feedback hade ju inte skadat!
Personligen tänker jag ha samma approach till att uppfostra Enzo som jag har till allt annat i livet... jag tar tag i problemen allteftersom de kommer... och försöker lösa dem på bästa sätt. Varför gå in med en inställning som är negativ från början liksom!?! Att sedan vara påläst och använda sitt sunda förnuft är ju också en förutsättning för att lyckas.
Lilla (än så länge :-) Enzo kommer vi att hämta den 22 december... och en mer välkommen hund får man leta efter!
Ps. Lägger in lite bilder från besöket ikväll Ds.
Flyttkaos!
Flyttgubbarna har varit här idag med vårt jättelass... och vi har haft öppet dörren hela dagen... därav istapparna... hutter... men med lite sprit och mat i kroppen ska det nog bli människa av mig igen. Nu förstår jag ju varför de dricker så mycket Vodka i Ryssland... så jag bör nog rota fram mina varma kläder. De ligger ju någonstans bland alla 200 flyttkartongerna.... bara till att börja leta då :-)
Framme
Nu har vi återhämtat oss, lite iallafall, från gårdagens och nattens färd mot Östersund... två "vuxna", två barn, och två katter... i samma bil... där två av resernärerna jamade större delen av färden... och det var inget vanligt väluppfostrat mjau... utan MJAAAAAAAAAAOOOOOUUUUUUUUUU, i ett tortyrmässigt försök till att plåga oss till döds! Sedan, efter en halvmil, krockade vi dessutom nästan med ett rådjur... vi snackar centimetrar från rådjurssadel med svartvinbärssås... aj shit jou nott... men, men, nära skjuter ju som bekant ingen hare... och uppenbarligen inte heller ett rådjur.
Katterna jobbade i skift... för när den ena sjöng så vilade den andra... för att i nästa stund brista ut i en opera a la Figaros bröllop! De började dessutom resan med att bajsa i burarna... vilket kan ha varit en direkt följd av rådjursincidenten... men som inte gjorde saken bättre! Vi hade kommit iväg fyra timmar senare än vi räknat med.... så rengöring av burarna var liksom inte ett välkommet inslag i vårt redan tighta schema. Efter bajsincidenten fick de gå lösa i bagagen istället (vi har en kombi...) där även bajlådan stod... utan bajs i... och det gick lite bättre faktiskt!!
Nåväl... sexton timmar tog det att åka upp.... SEXTON timmar med MJAAOOUU!!!.... och mellan Mora och Brunflo (30mil!!) gick det i 50 km i timmen... på en knölig isbana. Så om det någon gång händer att jag (av någon konstig anledning) får för mig att flytta ännu längre norrut ska det ske på sommarhalvåret.
Först imorgon anländer flyttlasset, en långtradare, med alla våra ägodelar... och det ska bli skönt att få lite ordning på torpet här... och så kanske även vår katt Oskar kan våga sig ut från sin lilla gömma under golvet i baren (ja, vi har en bar där golvet är lite upphöjt... men den ska vi ta bort... vi har ju inte tänkt starta svartklubb här direkt).
Nu ska vi försöka röja undan lite här så vi får in vårt bohag... hur det nu ska gå till!?! Jag citerar en av flyttgubbarna:
"Herregud...tar det aldrig slut???"
;-)
Förlåt...
Ja... vi har fått många olika reaktioner på vårt beslut att flytta från Göteborg till Östersund... och de flesta är trots allt glada för vår skull... trots att de är ledsna för sin egen... men det finns även de som känner sig svikna... och arga... och det enda jag kan säga är förlåt!
Vårt beslut att flytta betyder inte att vi tycker mindre om släkt och vänner... men vi kan inte leva vårt liv för andras skull... vem skulle tacka oss för det i slutändan??
Varken jag eller maken tänker kuska runt och säga farväl till folk... vi har varken tid eller ork för det... och speciellt inte jag som bryter ihop av blotta tanken på tårfyllda farväl! Dock var det oundvikligt när det gällde Therese och Mattias, som vi i princip har bildat kollektiv med. De var här och vinkade av oss ikväll... och jag har fortfarande inte slutat gråta... det är riktigt tungt att de inte kommer att finnas i närheten!
Den personen som jag har allra mest ångest över att lämna är min bror... som jag ska skaffa ett klippkort till, på SAS inrikesflyg!! Något annat skulle inte vara ett alternativ...
Fan... jag kommer nog aldrig sluta grina :-(
