S@tu

Ja herregud.... jag vet inte var jag ska börja!! I vanlig ordning innefattar vår semester en hel del dramatik.... och ska jag vara ärlig så har man ju blivit härdad efter alla "bil-haverier" vi har haft, så inget kommer längre som en överraskning. Denna gång var det vårt släp som havererade när vi nästan var framme vid vår sommarstuga. Vi upptäckte nämligen plötsligt att det bolmade svart rök från högra däcket på släpkärran, och ett akut stopp var ett faktum!

Wtf....typ!!

Alla våra sängar, och framför allt den nya toalettstolen (den i sommarstugan är trasig) blev ju kvar i släpet.... som vi snällt fick ställa vid vägkanten!! Jahopp.... det var ju bara att inse faktum och köra vidare för att hämta nyckeln till huset hos en av grannarna.... och försöka få problemet med släpet löst lite senare!

När vi sedan ska stiga in genom dörren till huset trampar vi i en massgrav..... full av döda getingar.... och då kan jag lugnt påstå att jag börjar höra bakgrundsmusik.... av värsta skräckfilmssorten. Meeeeen.... när man har en liten tjej som är fem år med sig så får man inte reagera på sådant, så det är bara att klistra på glada ansiktet och ljuga sig blå.... och prata om Bee Movie där alla söta små bin gör honung och skapar en mycket vackrare värld. Så vi behöver ju inte alls vara rädda för den gigantiska bollen uppe på vinden som huserar en miljard getingar.... och surrar värre änTjernobyl.... nejdå.... getingar är fredliga djur.... precis som bin.... och gör världen vacker.... eller hur!?!

I alla fall fick jag henne på lite bättre humör när jag förklarade att hon skulle se allt som ett stort äventyr.... sådana som Ronja Rövardotter och Pippi alltid råkar ut för... och där allt ordnar sig till slut. Pedagogik av den allra bästa sorten!

Nåväl... nu sover lillan på ett täcke på golvet med min jacka över sig, och sonen sover i soffan. Maken är och möter upp bärgaren som ska ta hit vårt släp, och jag sitter och skriver av mig.

Trots att vi har åkt bil i sexton timmar (ja, vi har ju stannat vid ett flertal tillfällen på vägen givetvis) och allt övrigt strul, så har vi faktiskt skrattat och haft roligt, och barnen har skött sig exemplariskt. Förmodligen beror det på att vi redan från första semesterdagen bestämde oss för att inte stressa vad som än hände.... vilket vi faktiskt inte heller har gjort. För har vi lärt oss något genom åren så är det att allt blir lättare om vi bara är positiva och löser alla problem så gott vi kan.

Så nästa samtal jag ringer blir till Anticimex.... så de kan komma hit och ha ihjäl de jävla getingarna.... som inte gör min värld ett dugg vacker just nu ;-)

För övrigt så är klockan över två på natten nu och det är typ dagsljus ute.... vilket faktiskt betyder att det är 1 juli.... och min födelsedag :-)

Maken och bärgaren står nu och lastar av vår släpkärra från bärgningsbilen.... och väcker förmodligen hela byn!

Vi vet hur man gör en storstilad entré gott folk ;-)