Ambivalensens mörka töcken!

Ja, jag har riktigt svårt att samla mina tankar för tillfället, på fler områden än ett!
 
I morse vaknade jag med migrän, och är nu lite tveksam till huruvida mitt beslut att skippa magnesiumtabletterna är så klokt. Problemet med att äta dem är att jag inte får lika tydliga tecken på de anfall som är värst, vilket innebär att jag inte kan medicinera mig i tid och blir riktigt riktigt dålig. Magnesiumet hjälper ju överlag.... men jag slipper uppenbarligen inte de kraftiga anfallen och då är det ju ingen idé att fortsätta ta dem..... eller??

Bajskorv!!

Nåväl... mitt andra huvudbry handlar om huset i norr.... ska vi flytta eller inte!?! Ni skulle bara veta hur det snurrar uppe i mitt huvud!! Det positiva med funderingarna är ju att man reder ut många saker i livet.... och får perspektiv på vad som är riktigt jäkla viktigt för en..... eller vad som kanske ter sig vara oviktigt i det stora hela. Att se sanningen i vitögat, om att man prioriterar helt fel saker i livet, är riktigt traumatisk faktiskt. Att sedan välja vilken väg man ska ta, är skrämmande minst sagt.... och att sedan se vad som är det bästa för mig personligen, är i pincip omöjligt.....

......och allt detta gör mig galen!

Laaaaalalalalalalalalaaa lalalalaaa

Min man tittar på mig som om jag skulle vara psykiskt sjuk när jag lyssnar på Black Eyed Peas och utbrister förvånat....

"Tycker du på allvar att detta är bra???" 

Svar: Ja!



Laaaaaaaaaaaaalalalalalalalalaaaaaaaa lalalalalalalalaaaa
lalalalaaaaaalaaaaaaaaaa

:-)

Blommiga kläder!

Aj kid jou not.... jag ser ut som ett mongo i blommiga kläder! Varför i hela jävla Hälsingland ska det säljas så mycket småblommig kläder... och de flesta är dessutom begåvade med volanger och annat rysch pysch... jag hatar det!! Vem kan jag klaga hos?? Det är ju för guds skull 2009.... inte Lilla huset på prärien....

Detta är nog en av de värsta exemplaren.... jag får på fullaste allvar ren och skär ångest.... bara jag tittar på den.... och missförstå mig inte nu, för det finns ju förmodligen någon gudomlig varelse där ute som ser skitsnygg ut i just denna kreation.... men risken att jag kräks på denna persons småblommiga klädesplagg är dock överhängande.... vidrigt är vad det är!! Blä!!

På tal om gudomligheter, så var jag på Allum igår.... och fick sett Erica Johansson som stod och konverserade med någon bekant hon hade sprungit på.... och herregud vad snygg hon är i verkligheten.... jag blev riktigt förvånad över vilken skillnad det är på bilder av henne och den verkliga varianten! Lång och slank (givetvis) med ljusa jeans, vit top, höga klackar och böljande hår.... så där så att man får lust att lägga fälleben för henne, bara för att man själv inte ska kunna liknas vid en valross i jämförelse! Hon skulle säkert kunna ha på sig blommiga byxor i en orangebrun nyans och ändå se snygg ut.... suck!

.....pms..... om någon undrar!

Min semester...

....är snart slut :-(

Igår åkte vi hem från huset i norr, och vi längtar redan tillbaka! Byn består av många underbara och gästvänliga människor, som vi har fått äran att lära känna. Vi hittade faktiskt makens pysslingar av en slump :-) och deras far och farbror..... och en massa annat folk som hörde till..... rätt fantastiskt egentligen. Alla var ju inte bofasta i byn.... men ändå! Att de sedan visade sig vara riktigt trevliga och roliga var dessutom ett plus i kanten.... nästan som att vinna på triss... "Plötsligt händer det".... liksom ;-)

Vi lärde även känna två familjer varav den ena hade en pojke i samma ålder som lillan.... och de trivdes väldigt bra ihop.... och vi har redan kommit fram till hur framtiden för dessa tu ser ut :-) I vilket fall så hade båda familjerna hästar som lillan kunde rida på.... och jag har nog aldrig sett henne så stolt som hon var uppe på hästryggen. Vilken lycka!

Ja.... så nu på måndag ska jag börja jobba igen.... och veckan efter det ska lillan tillbaka till dagis. Sedan blir det skolstart för sonen som börjar i högstadiet.... och det känns hur konstigt som helst.... han fyller snart tretton och jag blir tonårsmorsa på riktigt!!!

Så får vi ju inte glömma att vi alla kommer drabbas av gris-sjukan nu när skolorna öppnar igen..... enligt alla prognoser från smittskyddsinstitutet iaf..... så vi har ju något spännande att se fram emot..... eeehh.... eller inte!

Nöff nöff på er!

Jag är förälskad...

....i Atlas! Han är den ståtligaste hunden jag någonsin har träffat :-)



Jag funderar på att packa ner honom i en resväska och ta med honom hem :-)
Dock skulle jag få skaffa en gigantisk koffert för att kunna få med honom,
för han är verkligen enorm!

Bilder...

....tagna under gårdagens promenad ner till sjön :-)
















Vi har fullt upp...

...med att bekanta oss med grannarna här i byn, som för övrigt verkar vara riktigt trevliga.... och de flesta verkar vara i vår ålder och lite äldre (alltså trettio och uppåt :-). Alla har i princip en hund... eller fler.... och katt.... och häst(ar), så mycket klappande har det blivit.

Mina favoriter är minihästarna Solsken och Greven... varav den förstnämnda är mamma till den andra. De är inte ens en meter över havet... och den mycket korta dörren till boxen är svår att titta över :-)

Sen har grannarna en långhårig schäfer som heter Atlas.... och han är enorm.... alltså hur stor somhelst.... jag tror han är större än minihästarna.... och såååå in i bänken snäll och söt..... och allergisk mot damm och kvalster.... ja, ni fattar ekvationen med att vara en långhårig hund och vara allergisk mot damm.... det funkar inget vidare bra.... så han får i princip mediciner för att klara av att leva med.... ja.... sig själv :-)

Vi har gjort ett bra intryck på folket här.... som gärna vill att vi ska flytta hit för gott.... så det får vi väl börja fundera på nu när till och med sonen har blivit positivt inställd till det.... men vi får se! Det är ju ett väldigt stort beslut!

Häromdagen när mina föräldrar kom på besök (de ska stanna här en vecka) så stannade de en ortsbo och frågade om vägen till vårt hus.... och han berättade för mina föräldrar att vi var såååå trevliga.... han hade dock inte träffat oss än, men alla i byn ville visst att vi skulle flytta hit :-) Ryktet om oss går alltså på byn.... så det är ju skönt att vi gör intryck även på dem som inte har träffat oss ännu ;-)



Våra minivänner :-) Pluttisar....

Blomsterprakt!

När jag var liten plockade jag alltid blommor när jag gick hem från skolan (ja inte på vintern kanske... då käkade jag nog snö ;-) men iallafall fanns det blommor längs med vägrenen då! Det slår mig varje sommar när man åker ill Finland, eller nu i år när vi har åkt uppåt i landet, att här finns det fortfarande blommor längs med vägrenen.... och det är otroligt vackert!

Här är en blombukett som jag har knåpat ihop själv av blommor från vår trädgård..... jag älskar att plocka blommor.... det är sommar för mig :-)










Jaja.... tjöta!

Här kommer lite bilder så vissa kan lugna ner sig ;-) Jag ska även lägga in lite bilder från hur det såg ut innan jag gick inredningsbärsärkargång.... för skillnaden är rätt stor.... och jag är väldigt nöjd :-)

Vardagsrummet



Matrummet



Ett linneskåp som följde med huset :-)



Köksfönstret



Jag har inte slösat så mycket pengar faktiskt, utan utnyttjat det som fanns i huset sen gammalt.... de har ju lämnat kvar möbler och en massa lakan och sådant som man kunde drapera med.... och gamla gardiner har jag tagit med mig hemifrån. Sen har jag köpt lite billigt krafs från Rusta faktiskt.... kuddar och plastblommorna i köksfönstret för att nämna några saker. Jag har alltså snålat vääääldigt mycket..... och är därför mycket nöjd med resultatet.... det behövs bara lite fantasi!

Moraklockan som står i matrummet har tillverkats av makens farmors far..... i just denna byn. Makens farbror som har haft klockan i sin ägo ringde oss några månader innan vi ens hade funderat på att köpa hus här, och frågade om vi var intresserade av klockan.... och ingen annan ville ju ha den, så vi tyckte helt enkelt synd om klockan och bestämde oss för att hämta den.... och sen dess har den stått i vårt garage.... men inte nu längre! 

På något konstigt sätt känns det som om att cirkeln är sluten när den har fått komma tillbaka hit till sitt ursprung.... efter många år på vift :-)

Vi ska suga....

....upp de sista (hoppas vi på) getingarna med en dammsugare!! Herreguuud vad de surrade igår när maken hade besprutat dem med Radar.... de får ju alltså tokfnatt innan de dör.... och hur jag än tänker, och försöker motivera det, så tycker jag synd om dem.... faktiskt :-(

De har varit miljontals.... aj shit you inte alls.... men de har ändå hållt sig på ett och samma ställe.... i väggen vid yttertaket vid ingången till huset.... ja, och i hallen då.... men vi har ju en källar-ingång också så det har ändå funkat att bo här.
 
För övrigt har vi fått in de flesta möblerna.... och idag har vi varit iväg och handlat lite inredningsprylar.... typ lampor, blomkrukor, plastblommor (en blommördares bästa vän :-) och lite annat pynt! Jag passade samtidigt på att fynda träningskläder på Team Sportias rea.... herregud, de skänkte ju i princip bort grejerna så jag kunde ju inte låta bli.

Tidigare på dagen fick vi besök av grannarna som har haft hand om nyckeln hit.... och jisses vilket roligt par de är! De knackade på helt spontant (som sig bör här i norr) och hade med sig en påse kanelbullar.... så vi drog igång kaffet och flyttade fram vår shoppingtur någon timme. Jag och maken var eniga om att det var som att se oss själva trettio år in i framtiden.... de var som en äldre variant av oss helt enkelt.... alltså riktigt sociala och trevliga människor med en stor portion humor ;-)

Det är väldigt roligt att folk är så sociala här.... och vi är ju "de nya" så alla stannar och hälsar och småpratar lite när de går förbi. Till saken hör ju även att vi har byns brevlådor samlade på andra sidan vägen mittemot vårt hus..... så vi befinner ju oss i metropolen.... där saker och ting händer.

Några hus bort finns det islandshästar.... och bortanför det huset ligger en gård där de föder upp Siberian Huskys.... och de har runt sextio hundar. Så till vintern åker vi hit och tar en tur med hundspann har vi tänkt. Byn för övrigt huserar knappa hundra invånare, så vi är förmodligen hett eftertraktat sällskap ;-) Även sonen har träffat några killar som är i samma ålder och lite yngre.... så förhoppningsvis är det några han kan tänka sig att umgås med under resten av tiden här.

Ja... livet leker :-) och jag är flitig med kameran.... men jag surfar med mobilt bredband (eller snålband snarare) och har haft problem med att publicera bilder. Eventuellt kan jag försöka att snylta på grannens lina (det är ju fiberoptik som gäller här va) men då får jag nästan gå hem till dem..... även om det funkar hyfsat att smygurfa via deras uppkoppling från vårt vardagsrum..... men hysch.... ni får inte säga något ;-)

Puss på er!!!

Biologisk krigföring...

....är en del av vår vardag nu!! Radar heter produkten som blivit vår bästa vän.... och det ska tydligen ta död på getingarna :-)

Vi ringde Anticimex om vårt lilla problem..... och de sa att de kunde komma om en vecka!!!! Deras anställda jobbar tydligen från sex på morgonen till åtta på kvällen...... så det är högsäsong för småkryp.... typ!!! Vi har därför tagit saken  egna händer och krigar för tillfället på egen hand. Anticimex får komma och ta hand om resterna när de nu har möjlighet att ta sig hit.

Wohooo.... eller inte.... nä!

Vi har varit vansinnigt trötta idag efter gårdagens bravader, men vi åkte ändå in till storstaden och köpte lite förnödenheter.... som en kaffebryggare.... baddräkt till lillan.... glödlampor.... och lite annat krafs. På vägen dit åkte vi till forsen som ligger här i närheten och kollade in badplatsen.... och det var ju värsta playan.... med bara ett fåtal badgäster.... så man kan ha en stor bit strand helt för sig själv.... jättenajs :-)

Tack förresten för alla gratulationer kära vänner :-) 

Jag ska försöka lägga in lite bilder imorgon.... men nu måste jag sova.... gonatt!

Tänk positivt förhelvete!!

Ja herregud.... jag vet inte var jag ska börja!! I vanlig ordning innefattar vår semester en hel del dramatik.... och ska jag vara ärlig så har man ju blivit härdad efter alla "bil-haverier" vi har haft, så inget kommer längre som en överraskning. Denna gång var det vårt släp som havererade när vi nästan var framme vid vår sommarstuga. Vi upptäckte nämligen plötsligt att det bolmade svart rök från högra däcket på släpkärran, och ett akut stopp var ett faktum!


Wtf....typ!!


Alla våra sängar, och framför allt den nya toalettstolen (den i sommarstugan är trasig) blev ju kvar i släpet.... som vi snällt fick ställa vid vägkanten!! Jahopp.... det var ju bara att inse faktum och köra vidare för att hämta nyckeln till huset hos en av grannarna.... och försöka få problemet med släpet löst lite senare!


När vi sedan ska stiga in genom dörren till huset trampar vi i en massgrav..... full av döda getingar.... och då kan jag lugnt påstå att jag börjar höra bakgrundsmusik.... av värsta skräckfilmssorten. Meeeeen.... när man har en liten tjej som är fem år med sig så får man inte reagera på sådant, så det är bara att klistra på glada ansiktet och ljuga sig blå.... och prata om Bee Movie där alla söta små bin gör honung och skapar en mycket vackrare värld. Så vi behöver ju inte alls vara rädda för den gigantiska bollen uppe på vinden som huserar en miljard getingar.... och surrar värre änTjernobyl.... nejdå.... getingar är fredliga djur.... precis som bin.... och gör världen vacker.... eller hur!?!


I alla fall fick jag henne på lite bättre humör när jag förklarade att hon skulle se allt som ett stort äventyr.... sådana som Ronja Rövardotter och Pippi alltid råkar ut för... och där allt ordnar sig till slut. Pedagogik av den allra bästa sorten!


Nåväl... nu sover lillan på ett täcke på golvet med min jacka över sig, och sonen sover i soffan. Maken är och möter upp bärgaren som ska ta hit vårt släp, och jag sitter och skriver av mig.


Trots att vi har åkt bil i sexton timmar (ja, vi har ju stannat vid ett flertal tillfällen på vägen givetvis) och allt övrigt strul, så har vi faktiskt skrattat och haft roligt, och barnen har skött sig exemplariskt. Förmodligen beror det på att vi redan från första semesterdagen bestämde oss för att inte stressa vad som än hände.... vilket vi faktiskt inte heller har gjort. För har vi lärt oss något genom åren så är det att allt blir lättare om vi bara är positiva och löser alla problem så gott vi kan.


Så nästa samtal jag ringer blir till Anticimex.... så de kan komma hit och ha ihjäl de jävla getingarna.... som inte gör min värld ett dugg vacker just nu ;-)


För övrigt så är klockan över två på natten nu och det är typ dagsljus ute.... vilket faktiskt betyder att det är 1 juli.... och min födelsedag :-)


Maken och bärgaren står nu och lastar av vår släpkärra från bärgningsbilen.... och väcker förmodligen hela byn!


Vi vet hur man gör en storstilad entré gott folk ;-)


RSS 2.0