S@tu

Ibland känner jag mig vansinnigt malplacerad.... som när jag ska hämta sonen från innebandyträningen :-/ Att vara mamma och stå där bland alla pappor (som är ganska många år äldre än mig) som väntar på sina söner, känns.... ja.... lite konstigt. De kan ju knata omkring helt ogenerat i omklädningsrummet, och därigenom gå in i träningshallen och hämta sina ungar. En annan står ute i korridoren som ett fån och väntar..... och väntar..... och väntar! Samtidigt vill jag ju vara engagerad i, och intresserad av, det som är viktigt för min son...... så jag kan ju inte bara strunta i det för att jag känner mig malplacerad i en sportig grabb-värld :-)

Vi är ganska lika till sättet, sonen och jag, och har många gemensamma intressen.... och det är viktigt för mig att göra saker tillsammans med honom, eller bara finnas till hands när det skall skjutsas till träningar och matcher, men det är ibland lättare sagt än gjort. Mitt sportintresse sträcker sig till motorsport.... och ganska specifikt Formel1, så det här med innebandy är något jag får lära mig att tycka om :-)

Sonen ville gärna stanna kvar en stund idag och kolla när Thereses sambo provspelade med de stora grabbarna.... men där kände jag faktiskt att jag satte min gräns..... för det känns inte helt bekvämt och stå och glo när vuxna karlar tränar innebandy. Hade det varit en match så kunde det ha varit okej.... men en träning liksom.... och jag hade redan väntat en bra stund på att sonen skulle bli klar!

Alltså jag har fortfarande svårt att förstå hur jag och maken har lyckats avla fram ett barn med sport-intresse :-/ Frågan är om det kanske är hela sport-grejen som gör att jag känner mig malplacerad och obekväm.... för grabb-världen har jag vanligtvis inga problem att anpassa mig till..... så jag kanske helt enkelt får bli lite mer sport-stinn!?!

Shit.... jag ska väl inte behöva lägga till en sport-kategori här i bloggen :-|