S@tu

En liten fågel har viskat i mitt öra att det finns ett skriande behov, i min omgivning, att få höra om mitt nya jobb :-) Så jag får väl blogga lite om det.

Eftersom jag är en människa med en stor portion kontrollbehov så var de första dagarna ett riktigt trauma. Jag kände mig helt pantad.... hittade ingenting och hade inte koll på något. Nya ruiner... både på jobbet och hemma.... och att köra på Korsvägen varje dag var inget som egentligen lockade. Dock var en av mina kollegor (av manligt kön) snäll och kastade av sig kläderna, min första dag på jobbet, och lade sig i en solstol utanför fönstret ..... i bara shorts! Vem kan motstå en sådan arbetsplats ;-)

Nu har jag landat :-) Mina arbetskamrater är omtänksamma, roliga, kramiga, snygga ;-) och har fått mig att snabbt känna mig som en i gänget. Jag har lite bättre koll på läget, men det tar nog ett tag att bli riktigt så effektiv som man är när man har stenkoll.... som jag annars faktiskt brukar ha.

Jag mår bra..... jag är lycklig..... jag trivs.... :-)

Nu vet ni... kramis!

Min personlighetstyp:

Populär och känslig, med enastående social kompetens. Utåtriktad och empatisk. Uppriktig och ärlig i sin strävan att förstå hur andra mår. Tycker i allmänhet inte om att vara ensam. Ser allt ur ett mänskligt perspektiv och ogillar objektiv analys. Mycket framgångsrik i att hantera relationsproblem och att leda debatter. Vill vara till nytta för andra och sätter troligen andras väl före ditt eget.

Kärriärer som skulle kunna passa dig:

Lärare, konsult, psykolog, socialarbetare, personalvetare, präst, säljare, HR-personal, direktör, eventkoordinator, politiker, diplomat, skribent, skådespelare, designer, hemmafru/hemmaman, musiker.


Jahopp.... det verkar som om jag har valt fel yrke :-|

När vi skulle hämta lillan på dagis idag fick vi lite huvudbry.... där på parkeringen stod det en FERRARI 355 F1!!! Hallå.... vem hämtar sitt barn på dagis i en Ferrari... här i vårt lilla samhälle??? Sen började vi fundera över hur mycket den kan kosta att köpa den begagnad.... och har nu kollat upp det.... ca 700 000:- får man betala för just den varianten. Det är faktiskt inte sååå jättedyrt, med tanke på att det faktiskt är en Ferrari.....!! Nu är det ju inte en summa som vi skulle lägga på en bil..... och för övrigt så skulle inte någon av oss vilja ha en Ferrari även om vi hade bajsat pengar.

De är ju rätt fina att titta på, och sticker ut en aning från mängden volvosar som annars står parkerade vid dagis ;-)

Den var Ferrariröd.... ungefär som bilen på bilden.... men ändå inte.... på något konstigt vis :-/

I Finland... mitt ute i ingenstans.... bland mygg och tallbarr, bastu och fylla.... ligger det ett litet samhälle där jag har tillbringat mången sommar :-) Där finns det många korsningar, som skulle må bra av att ombildas till rondeller. För alla kan inte trafikreglerna, eller struntar helt sonika i dem! Nåväl... i en av korsningarna har de satt upp en webb-kamera :-) Till, förmodligen endast, min glädje.... för jag kan inte tänka mig att det finns fler människor som har ett intresse av att hålla koll på denna korsning ;-)

Mina föräldrar har dock lovat att de skall ringa mig någon dag, när de står i korsningen, och samtidigt vinka till mig! 

Teknikens under!!! 

 http://www.verkkojohto.net/

Ps. Jag vet nog att ni inte kan låta bli, korsningen är bara ett klick bort ;-)

Jag trodde aldrig denna dag skulle komma efter vinterns ihärdiga regnande..... men tack gode Gud för att det regnar!!! Vår gräsmatta är brunfläckig och riskerar att självantända vilken sekund som helst, så lite regn är numera välkommet :-)

... skulle det blivit för mig i Frihamnen idag... men det sket sig i vanlig ordning :-/

Makens jobb skall ha öppet hus i ett av kaj-skjulen idag, med lite grillning och möjlighet att avnjuta STCC från balkongen. Vi hade fixat med inträdes-pass, och planerat allt in i minsta detalj.... nästan! En liten detalj som vi hade missat var dottern! Eftersom vi inte hade fixat någon barnvakt (läs: mina föräldrar.... vilka för övrigt har åkt till Finland) så blev det jag som fick stanna hemma med henne. Vi hade egentligen tänkt ta med henne, men hon har varit på ett riktigt uselt humör på morgonen, så jag insåg snabbt att det inte skulle funka. Då var det bättre att ställa in sig på att vara hemma... för ett barn som kanske tycker att STCC är kul i fem minuter, och som dessutom har vaknat på fel sida, är inte roligt att tacklas med en hel dag på racing-banan!

Jag är dock inte bitter... för sonen fick istället ta med sig en kompis som är lika racing-intresserad som honom!! Dessutom har sonen fått följa med kompisen på diverse racing-evenemang vid andra tillfällen, så det känns skönt att kunna bjuda igen. Trots allt så är det viktigast att barnen har det bra och är glada :-) för då är föräldrarna också glada :-D

Jag och maken har kommit överens om att när det kommer ett tillfälle för någon av oss att få gå på F1 här i Sverige, då är det jag som drar vinst-lotten ;-) 
 

För några år sedan träffade jag en av min makes kollegor när vi var och handlade i Ullared, och vi blev presenterade för varandra och småpratade lite. Ett tag senare berättade min man att hon hade tyckt att jag var mild...... mild!?! Hur kan en människa få en så otroligt felaktig bild av mig, jag är så långt man kan komma ifrån mild..... omild snarare!

Mycket...... är ett ord som beskriver mig bättre.... eller lite för mycket ibland ;-) Men, men.... nån lätt och lagom blir jag aldrig, hur mycket jag än skulle vilja.

I vilket fall som helst så är mina nya arbetskamrater oroliga för att jag skall bli förskräckt över deras något grova jargong.... eeeehhh.... oj.... de har verkligen inte någon koll på hur jag är som person ;-) Får se vad de säger om några månader :-D