Ink
Vad jag funderar över är hur olika, men ofta väldigt bestämda, åsikter folk har om just tatueringar. Antingen tycker folk att det är snyggt eller så avskyr de blotta tanken på tatueringar. Jag tillhör ju kategorin "aj lajk it" och blir alltid lika förvånad när någon fullkomligt hatar det. Personligen så väcker det min nyfikenhet... och jag börjar fundera på historien bakom tatueringen.... många gånger är det ganska intressanta berättelser som man får höra ;-)
Den vanligaste kommentaren när man diskuterar ämnet är: "Det är ju snyggt... men det får inte bli för mycket"..... men var går gränsen då? Jag tycker att det handlar om att kunna bära upp sina tatueringar på rätt sätt. En enda liten tatuering på en fisförnäm dam kan ju av många tyckas vara för mycket, medan en person som Kat Von D (bilden nedan) kan ha hur många som helst utan att det är överdrivet!
Ami är ju bara sååå "to die for"! Jag letar också efter den perfekta tatueringen, och vart man ska ha den....
Man kanske BLIR en cool person med tatuering?
svårt det där, personligen är jag inte så mycket FÖR tatueringar. tycker löjligt nog också att det inte får bli för mkt. Men så är jag ju så jäkla LAGOM:=) Var gränsen är vet jag inte riktigt.
Killen på bilden hade i o f s INTE för mkt..
Äsch jag vet inte.
En liten kanske, gud vilken intelligent kommentar:=)
Sjäölv har jag tre men de är alldeles för små. Den första Nalle Puh, rätt ogenomtänkt. Skulle jag funderat lite och inte varit så impulsiv hade jag gjort Ior. Han är mer jag. De andra två gjorde jag samtidigt, en (gullig)djävul och en fe som klättrar på ett trollspö. Ångrar att jag inte lyssnade på taueraren när han tyckte de var ALLDELES för små. Usch vilken mes jag varit, måste nog fixa till dem, men det kostar ju oxå. Fast jag har ALDRIG ångrat mej. Lite kul när man sitter och pratar och folk har en massa negativa åsikter/fördomar. Också kläcker man att man har tre! Men mitt råd:inte för små och inte FÖR diskret placering (ångrar jag med) kan ju va kul om de syns NÅN gång.
Kör på! Sen vill man ha fler....
Kat... Dreggel dreggel...
Oj flåt, det jag skulle säga var att naturligtvis har du rätt Satu, det är helt olika från person till person.. Jag tycker att det räcker med två på mig, medan en polare har valt att i princip tatuera hela sitt liv på sig, och ser skitfräsig ut =)
Hahahaha, skrev min karl det där ovan? Nänu..måste jag tatuera mig.....
Se nu vad du har gjort Satu, nu ska tjejen gå och gadda sig helt plötsligt :o
;)
Bra fråga du, jag var lite tveksam själv.. men huvudsaken är ju att alla fattar iaf =) Och ja, jag provar lite moderering här, får se om jag gillar det =)
Jag tror att man växer in i tatueringarna också. Min kille har en full sleeve och den andra påbörjad +tatueringar på bröstkorgen, och jag skulle inte kunna tänka mig honom utan allt det där bläcket.
Själv har jag en blomma (grundmotivet är en borneoros som jag ritat om) mellan axlarna som ska byggas ut över ena skuldran med blad i vår. Jag var visst en sån som fastnade.
Det viktigaste med motivet är att man är säker på och bekväm med det. Trots allt så ska det alltid sitta där.
(Nu blev det långt.)
Haha, ja, tur han befinner sig i Varberg chefen ;)
Jomen jag skulle trixa lite och råkade ta bort Jonas som min pojkvän. Istället blev jag listad som singel och mobilen bombarderades pga det. Själv fick jag bråttom hem och ställa allt till rätta.. =)
Jag tycker tatuerade människor är ganska osmarta.
Typ....vad tänkte de med egentligen?
håller med Titti
Sitter också i tatueringsfunderingstankar. Har en egendesignad mönstersak i svanken men jag vill ha en till. Fast jag vet inte var... Blir antagligen den första bokstaven i sonens namn, stiliserad och egendesignad.
Ja det är lustigt med olika uppfattningar om tatueringar... Människor i min egen omedelbara närhet har yttrat saker som "Låt inte barnen leka med låtsastatueringar, då kanske de vill ha en riktig sedan..." Och?
Eller en annan nära persons reaktion: "Nämen har du förstört dig?" när man kommer från tatueraren...
