Att umgås!
Det är för övrigt tack vare Therese som ni får denna lilla inblick i vår lite datoriserade värld.... hon beordrade maken min att ta kortet till bloggen, medan jag protesterade högljutt.... men jag har inget annat att blogga om så jag ger mig.... det är för övrigt på grund av protesterna som jag har en så konstig min.... men jag bjussar på den också.... för jag har självdistans :-)

Fy faan, jag ser ut som en sliten...tja...människa...och som att jag är ful och minst 40år... ett bedrövligt foto... men det visar i alla fall det som var tanken....vårt umgänge:)
sv; sant som du sa redan då jag färgat det, visst känns det fejk!! Men det var inte där det föll utan att min utväxt var så rälig och jag gick som trailertrash en vecka i månaden. Vilket underhåll!!! Därför avfärgade jag tillbaka det och är numer näst intill flint =) jäkla slitet nu alltså!!
Är det du till höger då alltså? Ser lite latina ut, är du helsvensk? Lååångt hår har du med, fint!
I:lands säger du va?! Ja iof, det är fan så jag ska se på det, Tack kära du för den insikten!!
Just det du är finne, det visste jag ju..
Test:
säilytys: kuivassa,ei yli normaalin houneenlämmön.
Testsvar: Förvaras torrt, ej över normal rumstemperatur :-)
fan brudar... ni har klätt upp er ordentligt också?
aj löv den bistra verligheten. men det här. oj. det var tufft alltså.
[hoppas ni inte kopplat bort ironiska bildskärmen när ni läser det här. då lär jag bli lynchad. eller förföljd. av optiker och poliser landet över. blir det några frågetecken ber jag er vända er till min advokat. okej?]
Vadå, sådär sitter jag och Emelie alltid, ska man inte det?
Allt för konsten brukar det heta, en väldigt bra bild tycker jag. Talande. I tiden. Är det allahjärtansdags-rosor från maken på bordet?
Sv: RÄTT!
Eller kollade du facit på oboy paketet??
Ullrika: Ja... vi hade klätt upp oss till tänderna... det var ju trots allt Alla hjärtans dag ;-)
Sofia: Ja... det är den bistra verkligheten 2009... sitter precis likadant nu faktiskt, fast med maken istället.... It's lööööve vettu.... och jo, blommorna på bordet var från honom :-)
Hade Tezet med sig laptopen under armen när hon var på besök?
Hahaha.....
Det där är vänskap! När man kan vara precis sig själv och inte behöva göra sig till. Precis det jag och min vän pratade om igår när vi låg skavfötters på soffan, iklädda mysísar och raggisar, och drack kaffe och åt choklad medan D (frivilligt) lekte med de 4 barnen!
Du sköna nya värld!