Metallica igen!

Ja, jag vet att jag tjatar, men detta är något jag har funderat över ett tag och det måste bli sagt..... ja, eller skrivet då :-) I alla fall så handlar det om Metallicas nya album Death Magnetic, som jag vid första lyssnandet avfärdade som en trist upplevelse..... men..... (med samma betoning som i Lets Dance ;-) jag hade fel!!! Ja..... det är första gången det har hänt att jag har haft fel faktiskt!

Ändock var det en kollega som, när jag beklagade mig över skivan, inte höll med om min åsikt.... varvid jag började rannsaka mig själv. Skivan har sedan denna konversation snurrat flitigt.... och faktum är, när jag tänker efter, att även The Black Album behövde ett antal lyssningar innan alla låtar blev "bra"! De första låtarna som var kärlek vi första öronkastet var, inte helt otippat kanske, Nothing Else Matters och The Unforgiven, men sen när de hade tjatats färdigt gick man vidare till nästa.... och till slut hade man lyssnat på alla låtar..... även dem som man inte gillade i början.

Under de efterföljande åren haussades Metallica och deras svarta album till ikon-status och succén var ett faktum! Vad som glömdes bort var tålamodet.... och man kan knappast säga att samhället i stort uppmuntrar denna egenskap! Vi har blivit bortskämda med musik och vill ha perfektion från första tonen!

Metallica har ett tungt ok att bära..... och det är just det svarta albumet.... det är perfektion.... och hur lever man upp till de förväntningar som folk har efter att man har levererat sitt bästa någonsin? Det går inte! Därför anser jag att det handlar om mig som lyssnare, eftersom det krävs ett visst tålamod för att kunna uppskatta det som kommit efter svarta albumet. Det är egentligen inget unikt att vissa låtar behöver tid på sig att landa i ens medvetande, men tid är något vi lider brist på i dag.... så ibland är det lättare sagt än gjort. Jag kan ju tillägga att när St. Anger släpptes ville jag backa över skivan med bilen och posta bitarna till Metallica.... och jag har faktiskt inte lyssnat på skivan sedan dess :-)

Vad vill jag då säga med detta långa inlägg.... jo, jag gillar Death Magnetic.... den har många riktigt bra låtar, och en efter en har de landat :-) Sen tycker jag iofs att de gör sig själva en otjänst när de döper en av låtarna till Unforgiven III.... låten är ju helt fantastiskt bra, så varför får den inte stå på egna ben utan att behöva jämföras med The Unforgiven??? Otroligt korkat! Jag är trots allt glad att jag gav skivan en andra chans.... den är riktigt bra :-) 

  Unforgiven III



All Nightmare Long


Kommentarer
Postat av: Frida

Jag kanske också måste försöka lyssna på skivan igen då.Jag tyckte nämligen inte alls om den vid första lyssningen.

2009-01-27 @ 11:03:01
URL: http://fridano.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0